Alla inlägg under januari 2011
Vinterhalvåret är den del av året då vi känner oss som allra mest trötta och det är också då vi lättast blir däckade av läskiga förkylningsvirus och magsjukebaciller. Men det behöver inte vara så. Det är Ulrika Hoffer och hennes familj ett exempel på. Ulrika är kostrådgivare, journalist och mamma till tre små barn mellan 1,5 och 4,5 år. Hon ligger bakom Råsmart, ett koncept för ett sundare sätt att leva för familjen, och har precis kommit ut med boken "Råsmart familj".
För bara några år sedan såg hennes liv ut som det gör i många andra familjer. Det var snoriga näsor, krånglande magar. Ulrika vaknade outvilad varje morgon, somnade i soffan framför tv:n på kvällarna – för att sedan drösa i säng utsjasad av dagens aktiviteter.
Vändpunkten kom när sonen Hugo, då 1,5 år, fick flera olika symtom. Han var lös i magen, fick eksem och flera öroninflammationer på raken.
– På bvc fick vi rådet att ge honom A-fil för magen, kortisonkräm för eksemen och antibiotika för öroninflammationerna, men det gav inget hållbart resultat, berättar Ulrika.
I stället kom hon på att hon hört talas om att det kunde finnas en koppling mellan öronbarn och mjölkallergi, och när hon tog bort mjölken ur sonens kost så försvann alla besvär.
– Det här blev chansen för mig att lägga om kosten även för resten av familjen, säger Ulrika.
Ut åkte socker, bröd, pasta, mjölkprodukter och helfabrikat. In kom grönsaker, nötter, frön, frukt, bra protein och välgörande fettsyror.
– Jag vaknade upp ur en slags sockerdvala och blev av med den konstanta energilöshet jag hade dragits med tidigare, berättar hon.
Hela familjen håller sig också friskare genom det nya sättet att leva.
– Vab-träsket som många pratar om, känner jag inte igen alls, kommenterar Ulrika.
Familjen har också börjat röra på sig mer och sett över sina sömnvanor. Visst var det lite jobb i början, medger Ulrika, men nu går det av sig självt.
Den svartblänkande Steinwayflygeln har en självklar plats hemma hos den flerfaldigt prisbelönade koreografen, kompositören och regissören Birgitta Egerbladh.
Det var på samma flygel som hon en dag för 50 år sedan komponerade sin första visa i barndomshemmet i Umeå. Ett hem som var fyllt av musik. Båda föräldrarna spelade på fritiden – modern spelade klassisk musik, fadern jazz. Femåriga Birgitta sög i sig alltsammans och klinkade för skojs skull. Så även på fars dag.
– Jag satte mig vid pianot och lekte mig fram till en låt. Plötsligt föll allt på plats. Det var en lycka att kunna göra det. Det blev en visa, en bra farsdagspresent. Pappa blev glad, så klart.
Sedan dess har musiken blivit en viktig del av henne, inte minst jazzen.
– Jazzmusiken har följt mig och haft betydelse i mitt liv. Jazzmusiken är så känslofylld med både vemod, sväng och livsglädje – känslor som jag känner igen från mitt eget liv.
Visserligen visste hon tidigt att hon skulle vilja hålla på med musik och dans. Hon förkovrade sig i dansteaterns värld utan utbildning i vare sig koreografi eller komposition. Något som inte varit ett hinder i flödet av egna föreställningar som hon satt upp de senaste 30 åren.
– Det lustfyllda är processen. Under ett nära samarbete med dansare och skådespelare växer idén fram till en konkret föreställning. Det gäller att vara närvarande och kunna vara både intuitiv och kreativ. Under processen tar jag reda på saker och får oväntade svar. Idéerna kommer som små presenter.
Den största presenten av alla är tvivelsutan den elvaåriga dottern, som gärna följer med mamma på såväl repetitioner som föreställningar. Stunderna med dottern är alltid värdefulla, inte minst när arbetsstressen kulminerar inför en premiär och det mesta prioriteras bort.
Sigvard Kvist föddes i Ryd vid Sörby men flyttade som treåring med sina föräldrar till Åraslöv där han gick i skolan.
Första jobbet fick han vid 16 års ålder som möbelsnickarelärling hos Paulsons Möbler i Vinslöv. Efter tre år flyttade han över till Scott & Johansson som hade sin fabrik där Söderpark nu finns. Förutom möbler tillverkade man här även dörrar och fönster.
Därefter arbetade han på Brandins Möbelfabrik under många år. Mellan 1950 och 1960 var han slöjdlärare i Lommarps nu nerlagda skola. Sistnämnda år tog han över Fredrik Eks Ram- och Glasmästeri i Vinslöv.
1975 köpte han fastigheten mittför sin bostad på Hantverksgatan och som varit möteslokal för Frälsningsarmén. Här drev han Vinslövs Ram & Glasmästeri fram till 1983 då han sålde fastighet och rörelse till Ulf Sjöström.
Hans närmaste är makan Asta, född Borglin, dottern Birgitta Wirdebo, Vinslöv, dottern Gunilla med maken Malte Mathiasson, Vinslöv, sonen Arne med makan Ann-Kristin, Vinslöv, sju barnbarn och 14 barnbarnsbarn.
Allt började med att Tilde Björfors som 20-åring åkte till Paris och kom i kontakt med nycirkusen.
Fast besluten om att dela med sig av upptäckten bestämde hon sig för att etablera konstformen i Sverige. Basen blev så småningom Botkyrka, en förort till Stockholm.
Sedan dess har verksamheten vuxit rejält. I dag finns allt från prova-på-träning för barn och ungdomar till gymnasieutbildning och turnerande föreställningar. Och den främsta drivkraften är Tilde själv.
Som om inte det vore nog har hon även dragit igång ett forskningsprojekt om nycirkusen.
– Idén kom efter att vårt gymnasieprogram blev en del av Danshögskolan. Där förväntades det av oss att vi bara skulle malla in oss i deras konstform, säger Tilde och berättar att hon, "nästan i affekt", skrev en forskningsansökan till Vetenskapsrådet.
För att inte drunkna i andras formuleringar ville hon berätta om nycirkusen, vad den står för och inte minst befästa den som en egen konstart.
– Cirkusartister hör inte precis till dem som skriver långa avhandlingar om vad de gör. Jag kände att vi skulle behöva formulera vad vi gör – både utåt och för oss själva.
Så småningom kom svaret, ansökan hade beviljats. Sedan tre år tillbaka leder hon forskningsprojektet, som omfattar ett hundratal artister runt om i världen och som även inkluderar forskare från olika forskningsområden – alltifrån ekonomi och pedagogik till psykologi och neurologi (hjärnforskning).
Under våren börjar redovisningen av projektet i form av en utställning på Mölndals museum. Men hon påpekar att det bara är en delredovisning och att materialet är gigantiskt.
– Det är typiskt mig. Andra brukar säga less is more. Jag brukar säga more is more. Men eftersom så lite forskning har gjorts om nycirkus är också behovet stort och brett.
Han har ännu inte riktigt hunnit finna sig tillrätta på sitt nya kontor. Pärmar ska rensas ur och nya papper ska sättas in och de egna sakerna ska komma på plats. Nyligen hemkommen från en två veckor lång semester i Indien har Torgny Ekholm laddat för det nya uppdraget.
– Sedan fyra år tillbaka åker jag några veckor till Indien varje år. Första gången jag var där hyrde jag motorcykel i New Delhi och åkte vidare upp mot Himalaya, säger han och förklarar att den hektiska atmosfären med sexfiliga vägar och ständigt hög ljudnivå lockar.
På brandstationen i Bromölla började han som ställföreträdande räddningschef 1996, efter att ha arbetat som brandförman ett år i Karlshamn och dessförinnan som brandman i Sölvesborg sedan 1978.
– Kamratskap och den goda stämningen, intresset, spänningen och omväxlingen med jobbet har hållit mig kvar. Men det är samtidigt tufft socialt när man har beredskap var fjärde vecka.
Förutom ändrande förhållanden på arbetsmarknaden tror han att det är en av orsakerna till att det blivit betydligt större omsättning bland de anställda sedan han själv arbetade som deltidsbrandman i Sölvesborg.
– Vi har hittills klarat oss i Bromölla med bemanningen men det är problem att rekrytera folk. Om någon är intresserad får de gärna höra av sig till oss. Vi vill ha både tjejer och killar, säger Torgny Ekholm.
I Bromölla kommuns räddningstjänst är de 34 deltidsanställda brandmän och styrkeledare samt fyra insatsledare på heltid som i dag är fördelade på fyra grupper.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 | 16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|